This is a presentation of what I think is the ten best debut albums in rock history.

10. Queen - Queen - 1973

Nytt, fräscht, spännande och intelligent. Så kändes första lyssningen på denna. En i stort sett helgjuten platta utan ett riktigt svagt spår. Några riktigt bra rocklåtar. Keep Yourself Alive, Liar och femtiotalsflörten Modern Times Rock 'n' Roll framför allt. Det stora mästerverket är dock Great King Rat. Inget annat än brilliant! Tyvärr för min del så peakade även Queen med detta album. Det blev aldrig bättre. Det kom någon hyfsad eller bra strölåt, men det var allt. När de sedan började skriva musik anpassad för arenor tröttnade jag helt. Fotbollslåtar och allsång, nej tack. Det var ju ganska smart trots allt då folk tycktes gilla det så pengarna trillade nog in, men konstnärligt blev de istället världens kanske mest överskattade band. De har även skrivit en av de värsta låtar jag vet. We Will Rock You. Den är det Kizz-varning på och det säger inte lite.

9. Never mind the bollocks - Sex Pistols - 1977

Punk! Man hade ju aldrig hört något liknande tidigare. Ramones i all ära men deras musik var lite för tillrättalagd (läs Amerikansk) för att klassas som riktigt punk. De engelska banden var argare, och argast av alla var Sex Pistols. Debutskivan som också blev deras enda fullängdare innehöll ett flertal låtar som blivit klassiker i genren. God save the queen, Anarchy in the UK, Submission, EMI, Holidays in the sun och Pretty vacant. Det var kanske tur att de aldrig gjorde fler album, jag tror inte de hade upprepat succén.

8. Lynyrd Skynyrd - Pronounced 'lĕh-'nérd 'skin-'nérd - 1973

Bandet som definierar genren "Southern Rock". Det här albumet är en härlig blandning av blues, boogie och renodlad rock. Otroligt högkvalitativa låtar för att vara en debutplatta, eller vad sägs om "Gimme Three Steps", "Tuesday's Gone", "Simple Man" och framför allt livefavoriten "Freebird". Att snickra ihop dessa fyra plus lika många helt OK låtar för en debut är inte illa. Hälften av de åtta låtarna är alltså rena hits. Bra jobbat för ett då i princip okänt band. De byggde sin publikbas under en turné som förband till The Who 1973. Det stora genombrottet kom 1974 med albumet "Second helping" där megahiten "Sweet Home Alabama" fanns med. Förmodligen världens mest politiska partylåt.

7. Beatles - Please please me - 1963

LP:n som förändrade världen! Som brukligt på den tiden så är det en hel del covers på skivan, men åtta av fjorton låtar är skrivna av Lennon-McCartney, vilket får anses vara sensationellt många. Några av dem blev stora hits på singel också. "Love Me Do" / "P.S. I Love You", "Please Please Me" / "Ask Me Why" och "Do You Want to Know a Secret" / "Thank You Girl" (USA) går inte av för hackor. Efter det här var det spikraka vägen uppåt för Beatles, de la världen för sina fötter totalt. Resten är som alla vet historia.

6. The Rolling Stones - The Rolling Stones - 1964

Skitig och stökig bluesbaserad rock. Man hörde direkt att de här gossarna hade andra planer än sina engelska popkollegor. Endast tre av tolv låtar är egna kompositioner, därav hitsingeln "Tell me" som jag anser än idag vara en av deras bästa låtar. Här i en längre version med ett långt gitarrsolo som togs bort på singeln. Låtlistan varierar på den Europeiska och den Amerikanska utgåvan. I USA var Buddy Hollys låt "Not Fade Away" med t. ex. Chuck Berry´s "Carol" gör de en mycket bra version av. Även en bra tolkning av Willie Dixon´s "I Just Want to Make Love to You" finns med. Klassikern "Route 66" gör de den kanske bästa versionen någonsin av. Som vi alla vet var det starten på ett vinnande koncept. Det är de själva bevis för då de är aktiva än idag.

5. Creedence Clearwater Revival - Creedence Clearwater Revival - 1968

Redan här märks vilken otrolig låtskrivare John Fogerty skulle bli. De har inte riktigt hittat fram till sin s.k "Swamp Rock" ännu även om tendenserna finns. De två kanonlåtarna "Walking on the Water" och "Porterville" släpptes i tidigare versioner redan 1966 respektive 1967 då gruppen hette Golliwogs. Redan här märker man tydligt att det finns en psykedelisk sida hos John, med avancerade intstrumentalpartier i flera av låtarna. Detta återfinns även på de senare skivorna "Cosmo´s Factory" och "Pendulum". Albumet är i stort sett en renodlad bluesskiva som inleds med en makalös version av "I put a spell on you", sjungen med en otrolig känsla. Deras version av "Suzie Q" blev omåttligt populär, men den hör inte till mina favoriter. Modig och ovanlig debutplatta med fem originallåtar av åtta . Med "facit i hand" tycker jag att detta är ett av deras absolut bästa album, kanske det bästa t.o.m.

4. Cream - Fresh Cream - 1966

Cream har kallats för den första "supergruppen". Trots att gruppen existerade i endast två år blev de otroligt stora. De spelade blues med psykedeliska inslag och var ett av banden som lade grunden för den kommande vågen av hårdrocksband. Debuten är en salig blandning av egna och andras låtar. Bland annat en låt ("Four Until Late") av bluesmyten Robert Johnson som avgudades av Clapton. De mest kända är "I feel free", "N.S.U", "Spoonful", "I´m so glad" och den instrumentala "Toad" med bra trumsolo av Ginger Baker. De flesta av Creams egna låtar skrevs av Jack Bruce, ofta i samarbete med Pete Brown. De släppte bara tre studioalbum, men lyckades skriva in sig för evigt i rockhistorien med ett antal fantastiska låtar. 2005 återförenades de för ett antal konserter i London och New York. Dessa blev formidabla succéer och det var utsålt vid varje konsert. Jack Bruce avled 2014, och Ginger Baker 2019.

3. Led Zeppelin - Led Zeppelin - 1969

BOOM BOOM! De två inledande ackorden på skivans första låt "Good times, bad times" golvar en direkt! Power chords! Power music! Första sidan på LP:n fortsätter med låten "Babe I´m gonna leave you" som är deras tolkning av en folksång skriven av Anne Bredon. En av de vackraste låtar de har gjort. Sidan 1 avslutas med Willie Dixon´s "You shook me" i en kanonversion och livefavoriten "Dazed and confused". Sidan 2 består av fyra egna låtar varav "Communication Breakdown" är bandets egen favoritlåt, samt en cover på W. Dixon´s "I Can't Quit You Baby". En otroligt gedigen skiva för att vara en debut, med sex egna låtar av nio. Albumet spelades in på endast 36 timmar och är med undantag för ett fåtal pålägg inspelat live i studio. Skivan blev trots ljummen kritik en storsäljare. 73 veckor på listan i USA och 79 veckor i UK. Bandet bekostade inspelningarna helt själva (1780 pund) och fick tillbaka c:a 2000 gånger de investerade pengarna.

2. Jimi Hendrix Experience - Are you experienced - 1967

Detta album gjorde Hendrix till superstjärna med låtar som "Fire", "Foxy Lady", "Red House", "I Don't Live Today", "Third Stone from the Sun" och titelspåret "Are You Experienced?". Albumet räknas som en av de bästa debuterna i rockhistorien och som en av höjdpunkterna inom den psykedeliska musiken. Den amerikanska utgåvan har andra låtar och är egentligen bättre, men man kan ju köpa båda. Där finns bl. a "Purple Haze" , "Hey Joe", och "The wind cries Mary" med. I USA ville skivbolaget att albumet skulle innehålla alla singelhits. År 2005 blev skivan upptagen i det amerikanska National Recording Registry för historiskt och kulturellt viktiga amerikanska inspelningar. Hendrix gjorde massor av legendariska spelningar på de få åren han var aktiv. De jag rekommenderar är Monterey Pop 1967, Miami Pop 1968, Live at Winterland 1968, och naturligtvis framför allt Woodstock 1969.

1. Guns n´ Roses - Appetite for destruction - 1987

Den 21 juli 1987 small det till! Och som det small! Det som skulle bli rockens räddning från pudelbandens dominans dök upp från ingenstans. Jag minns att jag satt hemma och slötittade på MTV en kväll när "Sweet child of mine" dök upp i rutan. Jag höll på att ramla ur soffan, så exalterad blev jag! Det var det bästa jag hört sen Led Zeppelin! 12 brillianta egenkomponerade låtar som tog musten ur en. Några sticker ut men alla är kanonbra! Bäst är utan tvekan "Rocket Queen". Det är det mest sålda debutalbumet någonsin i USA. och med 30 miljoner sålda exemplar totalt världen över är Appetite for Destruction dessutom ett av tidernas mest sålda album, och även det elfte mest sålda albumet någonsin i USA. Kritiken var ljummen när det släpptes, men albumet har på senare år hyllats av flera kritiker och utnämnts till ett av tidernas bästa album. Jag kan bara hålla med. Det är i alla hänseenden ett mycket gediget album och en otrolig debut.